Cancer..

Igår skulle jag och mina prinsar åka till Borås Eller vi gjorde det men innan det så besökte vi deras farfar som ligger på hospice....

Ahhh jag trodde mitt hjärta brast när jag kom in i rummet där han låg....
När jag hälsade på honom sist var han smal men nu fanns det ingenting kvar av honom...
Jag försökte vara stark för barnens skull men det gick inte.
Att se en man som har varit så glad och pigg stark och frisk fylld av humor....
Bara ligga och vara orkeslös fullproppad med mediciner för att inte ha ont, Tyna bort... Mitt hjärta gick sönder... jag kunde inte sluta gråta.
Jag och Rolf har alltid haft en speciell kontakt så det gör extra ont.
Jag har alltid kunnat prata öppet om allt med honom och han känner mig. Min gamle svärfar...
Jag frågar det jag vill veta ALLTID.
Vi pratade om rädslan att dö.. han ville slippa allt dethär nu.. Han tyckte det skulle bli skönt och så pekade han uppåt.
När vi skulle gå kom killarna fram och skulle gosa farfar. Farfar gjorde en kraft ansträngning och klappade på Oliwer och fick knappt fram orden.. man hörde nätt och jämt att han sa till Oliwer att han älskade honom.. och klappade honom på kinden.
Mitt hjärta dog.... Vi kramade länge och jag sa att jag skulle tillbaka idag igen.
Det känns jätte jobbigt men det handlar bara om dagar nu...
Att se en sjukdom äta upp någon innifrån... Jävla Cancer! Allt har gått så fort... ett halvår lite drygt..
Jag var helt utmattad igår hela dagen efter det besöket.
Men nu vet jag vad som väntar så idag kan jag nog vara lite starkare.
Det är så svårt när man är van att se en stark farfar...
Fast det är ju så vi får minnas honom..




Dags att åka. William ska få följa med till honom idag. Men oliwer får stanna på dagis.

Tills lite senare...
See ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0